En av de viktigaste byggstenarna inom EU, är den fria rörligheten för arbetskraft.
Tittar vi nu över en längre tid, så kan vi konstatera att det har skett en omfattande arbetsmigration, då många flyttat från löglöneländer till länder med högre löner.
Det är ju naturligt att människor söker sig till länder med bättre villkor, när den möjligheten finns.
Hur har nu medlemsländerna och deras medborgare tagit emot det här?
Många har varit positiva till den fria rörligheten av arbetskraft. Men, samtidigt har det funnits grupper av individer som inte varit positiva till det här utan uppfattar den fria rörligheten som ett hot mot landets suveränitet, kultur och sättet att leva.
Finns det något land där vi har kunnat se en större skillnad?
Storbritannien är det land där situationen blivit tydligast. då hundratusentals lågkvalificerade arbetare från fattigare länder, till exempel Polen, Bulgarien och Rumänien, kom att söka sig till Storbritannien.
Strax före Brexit så var det uppåt 50% som ansåg att EU-medlemskapet har kommit att underminera landets kulturella identitet (Eatwell & Goodwin.2018:101).