Bakgrund

Under en längre tid så har vi kunnat se hur polariseringen ökar och det gäller runt om i Europa och i andra delar av världen. Det handlar både om ute i verkligheten och på nätet.

 

Hur kan vi förstå hatet?

Carolin Emcke har skrivit den nya boken AGAINST HATE och där lyfter hon bland annat fram att hatet alltid riktas uppåt och nedåt. Det handlar nästan alltid om hat mot de som finns uppe i toppen eller de som finns allra längst ner i samhället.

Vad vi har kunnat se under en längre tid är att det ofta handlar om ”vi” och ”dem”. Det talas ofta om ”de andra” och att de på”något vis utgör ett hot. Problemet är att det ofta ursäktas att behandla de ”andra” sämre och det gäller speciellt bland populister och nationalister.

Hittills har det ofta varit som så att det i princip varit helt accepterat / tolererat att ignorera, nedvärdera eller på andra sätt skada de som betraktas som ”de andra” utan att behöva vara rädd för att själv bli bestraffad för sitt beteende.

 

Går det att stoppa hatet?

Enligt Carolin Emcke, så finns det bara ett sett att konfrontera hatet, nämligen att vägra bjudas in eller att själva hata.

 

Vem har ansvar för att stoppa hatet?

Vissa typer av hat kan bara hanteras av polisen och åklagarväsendet. Men, de mer subtila formerna av hat, det vill säga exkludering, inkludering, diskriminering och andra beteenden är var och ens ansvar. Civilsamhället har i sin tur ansvar för att inte ge hatarna något utrymme eller någon plattform. När det gäller att hjälpa de som blir utsatta för hatet, till exempel på grund av att de ser annorlunda ut, har en annan religiös övertygelse, eller älskar någon annan är något som vi alla måste hjälpa till med, därför att det är ett ansvar som inte går att delegera (Emcke.2019:XII- XVII).