Det blev inte som jag hade tänkt mig i livet

 

Mycket har hänt och jag har tänkt väldigt mycket. Efter gymnasiet lämnade jag Sverige, då jag var slutkörd och mådde inte särskilt bra, så jag behövde en omstart i livet. 

Det blev Helsingfors och efter antagningsprovet, som gick riktigt bra, så kändes det som ”äntligen” något som går min väg. 

Jag trivdes otroligt bra under hela min studietid och jag bodde jättebra ute i Esboviken. Så, det är något som jag tar med mig. 

Efter studierna i Finland, så flyttade jag hem till Sverige och då blev nästa steg studier i Statsvetenskap, vid Södertörns Högskola. 

Samtidigt sökte jag extrajobb, då jag verkligen ville jobba och börja bygga upp min arbetslivserfarenhet. Men, jag märkte rätt så fort, att det var något som inte stämmer. Det var väldigt få gånger som jag kom någonstans. Istället var det ofta stängda dörrar och kalla handen. 

Men, jag gav inte upp utan kämpade på. För, jag var och är fortfarande övertygad om att det finns en plats för mig på den svenska arbetsmarknaden. 

Men, det har fortsatt med nya motgångar i princip hela tiden. Nej tack svaren ökade med snabb takt, när jag ökade takten på mitt jobbsökande. 

Jag sökte många olika typer av jobb och sedan började jag även sprida mina jobbansökningar över landet. 

I början av 2000-talet, så var det dessutom flera nära släktingar som gick bort, däribland min farfar, min mormor, min morbror och sedan min farmor, år 2010. Så, det var en mycket tung period. 

Men, det var just alla ”nej tack”, som tog allra hårdast. I början försökte jag inte känna efter ordentligt utan körde på. 

Men, nu många år senare, så har jag sakta men säkert börjat känna efter och det har tagit hårt både ekonomiskt och mentalt, att det inte vill säg med arbetssökandet. 

Jag som var så optimisk och som trodde att studier skulle förbättra situationen för mig, då kunskap alltid behövs. Visst, nu är kanske statsvetarna inte de som står högst i rang, utan det är andra kunskaper och erfarenheter som efterfrågas. 

Men, jag är inte den som lägger mig ner och dör. 

Just den ekonomiska situationen är otroligt pressande. För, att bara söka jobb och inte få ut något av det, är ju inte hållbart i längden. 

Så, jag har börjat titta på utlandet igen och har kontakt med Nordicjobsworldwide. För, jag vill undersöka vad som är möjligt.

Men, det har bara blivit några skypeintervjuer, som har känts bra. Dock har jobbet i slutändan gått till någon som är mer meriterad än vad jag är. Det säger jag inte någonting om. 

Men, det är pressande och stressande att hela tiden leva på marginalen och att det är extremt svårt för mig att få min privatekonomi att gå ihop varje månad. Så, jag måste be mina pensionerade föräldrar om pengar hela tiden. 

Så, ibland har jag haft svårt att sova och ibland har jag inte ens mått bra. 

Jag är en envis person och kommer aldrig att ge upp. Men, någonstans så når man det läget att jag måste se över mitt liv och kanske hitta en annan väg framåt, för att trivas och må bra fullt ut.

Kan till och med tänka mig att flytta ut till gården på landet och ta en paus från allting ett tag. Måste verkligen fundera ordentligt under sommaren och efter det så tar jag ett nytt beslut. 

 

Mikael Drakenberg